Llivet förändras men life goes on. Tur är väl det. Det ligger snö på backen också, så våren är nog inte här på ett tag. Det som är här desto fortare är en timber-tenta. Nästa fredag skriver vi den, sen har vi gjort 3/4 av näst sista året. Heeeelt sjukt. Näst sista året. Var tog tiden, livet, vägen? Det känns som att det glömdes bort bland en massa plugg, jobb, alkohol, tentor, fester, sovmorgnar, Ågren, häng-i-soffan-kvällar, stress, powernaps. Men det är väl det som är livet kanske, man har bara en tendens att längta bort det. 

Platt fall, men ibland blir det så. Det som däremot inte blir platt är mitt aaaaasss, jäklar vad den bakas på gymmet. Woooop woohoohooop!

Så glad att jag får ha denna tjej i mitt liv! 

"En dag kanske man ramlar ihop och dör" sa Louise när vi gick och handlade ikväll. Då menade hon på grund av att vi gör för mycket för att vi vill för mycket. Men det är då det är så bra att vi bor grannar va. Fem sekunder så är jag där, kan bolla lite idéer om en leadership-uppgift eller någon jobbgrej. Käka mat ihop, ta en PN i soffan tillsammans med henne och Måns, få livscoachning eller bara vara va. 

Så vi överlever nog ett tag till, fast tidsbristen är ett faktum och viljan för stor.

Jag har försökt mig på att skriva ihop någon sorts sammanfattning av 2016, men det går inte. Kanske för att jag själv har svårt att greppa året som gått, och därför har ännu svårare att sätta ord på det. Jag behövde verkligen 2016 iaf, och är så tacksam för allt som det förde med sig. Merci beaucoup. 

Mamma har varit här i en vecka. Så mysigt. Världens bästa mami.

Baksidan av att göra för mycket under veckan och sedan fira av att vi överlevde den genom att dricka några öl - brutalt totaldäcka i soffan klockan 19. Det var den fredagskvällen det. Aja, värre saker kan ju hända.

Pluggar. Jobbar. Äter. Sover. Pluggar. Jobbar. Äter. Sover. Pluggar... Men jag är inte bitter! Känner mig stabil och glad, och allt som jag inte var för ett år sen. Det mina vänner, det känns STORT. Och läskigt, men det tar vi en annan gång.

Har fått jobb, klarade första tentan på mastern, har börjar spela squash och padeltennis, säger vad som är viktigt för mig och känner att jag kan vara på rätt väg. Tänk att det ska vara så komplicerat att hitta sig själv.

När man gör det rätta och ändå får bajs kastat på sig. En sån dag har det varit idag. Love life.

Tjäbba Tjäbba Tjäbba. Dags att tala om att jag lever. Läsvecka 5 på Chalmers är snart slut och jag läser master. MASTER. Helt jävla otroligt. Hur hamnade jag här? Structural engineering and building technology. Så heter min master alltså. Kortfattat kan man kalla den för konstruktion. Kommer ihåg när jag läste första året på Chalmers, tyckte att alla som läste master var asstora och verkade ha koll på livet. Haha, man hade verkligen ingen aning... men nu närmar sig slutet. Två år låter mycket för många men jag ser ljuset i tunneln. Trodde aldrig att vi skulle gå ut Chalmers men det verkar ju gå åt det hållet. Om två år ska jag ha koll på livet. Så är det bara.