Jag har suttit och stirrat på ett mattetal i något som känns som flera timmar. Kommer ingenstans, och har verkligen provat allt. Varför jag suttit och stirrat på det så länge fastän jag inte förstod mer den femte minuten än den första, är för att det tydligen brukar fixa sig då. "Om man stirrar på det tillräckligt länge brukar det lösa sig", sa en kille (eller man, osäker på åldern faktiskt) som är en av två i Sverige som fått föreläsa matte på Harvard. Sånt tycker jag är coolt, att verkligen vara grym på något och att man verkligen brinner för det. Fast samtidigt gör det mig lite rädd, tänk om man själv aldrig hittar något man är riktigt bra på? Som man verkligen tycker är roligt och som man brinner för? Ska man gå igenom livet och vara nöjd ändå, eller ska man prova på allt som man kan tänka sig tills man hittat sin sak? Det är ju livet för kort för!


Hm. Nu längtar jag till pensionen igen, då allt är avklarat och man (förhoppningsvis) kan känna sig nöjd med sitt liv.

Sitter just nu på bussen mot Stenungsund. Jag och Jenny ska åka till Rönnäng och kolla på manges match. Ska bli riktigt roligt!

Igår körde jag och Mange på en riktig myskväll, lagade jättegod middag och sen lyxade vi till det med efterrätt. Stekta bananer med glass, riktigt gott! Har inte käkat nått sött på flera veckor (två, men det känns som en evighet!) så det satt bra kan jag lova.

Ha en bra lördag!

Vilken bra dag det varit! Jag och Jenny har fått en hel del fysik bortgjort, jag är klar med matten för denna vecka, vi har varit ute och gått en timme, gjort jättegod mat och nu myssover vi (Mange). Det gör vi alltid efter maten. Matkoma ni vet. Och om någon timme kommer Louise hit! Bäst dag!

Plastblommorna är på plats. Jag har fått blommor av Mange aka världens snällaste kille (för det mesta). Mange är träningsledig idag - vi har varit ute och knallat en timme, lagat världens godaste (delad plats med potti och purjolökssoppa) thaisoppa och nu soffmyser vi. Nästa helg ska jag och Mange till Trollhättan för att fira Monica 60år, och Alva 3år. Jag ska utomlands i slutet av maj. SUPERGREAT.

Jag har inte berättat att sen vi flyttade hit ner så har jag fått en mindre besatthet av blommor. Blommor är ju trevligt tänker ni, och ja det är det ju. OM man kunde få dom att leva mer än en dag efter att man köpt dom. HUR BÄR MAN SIG ÅT? Majoriteten av alla blommor jag köpt (och det är många kan jag säga) har dött, antingen för att jag vattnat dom för lite ELLER för mycket. Jävla blommjävlar. Dom enda jag klarar av att sköta är mina fina orkidéer. Jag har vägrat ge upp, för hur svårt kan det egentligen vara? Men nu, nu ska jag börja med plastblommor för det här tär på mig psykiskt. Orkidéerna får räcka.

Lite bilder från i fredags!

Idag mår vi inte så bra här nere i Göteborg. Iallafall inte 50% av oss. Magnus ligger i soffan och upprepar: "Jag kommer dö". Vi var ute igår båda två därav Manges dödsrop. Gårkvällen var iallafall asbra. Louise och Jenny kom hit efter sju för att laga lite tacos, snacka skit och förskiva lite grann. Efter tolv hamnade vi på Push, för att sedan vid tre möta upp Mange och hans kompisar för lite nattkäk. Jenny fortsatte dock ut i natten, här stänger vissa ställen fem, men det klarade inte riktigt min och Louise partyhjärna av så vi trängdes med alla andra hungriga människor på Burger King för att sedan dra av en spurt i 15 cm klackar, för att Louise skulle hinna med sista bussen.

Fem av fem. Kanonkul!

Har haft världens bästa jullov hemma i Kiruna, tillsammans med min underbara familj och kompisar! Imorgon har jag varit här i Göteborg i en vecka, och i måndags började skolan igen. En månad hade vi jullov, lyx. Och det var vi värda!

Skolan känns mycket, mycket bättre än innan jul. I och med att jag har valt att inte läsa en kurs i kemi så har jag väldigt bra schema och jag orkar lägga energi på annat än skolan. Känns hur bra som helst, att slippa känna ångest och stress varje dag. Underbart. Men jag saknar Louise!

Annars så är jag konstant trött. Jag sover 7/8/9 timmar per natt, MÅSTE sova (en timme oftast) en gång på eftermiddagen för att orka hålla ögonen öppna längre än till 19 och ändå kan jag somna vid 22-tiden. Antingen så har jag brist på nått eller så har jag blivit förslappad. Tror på det sistnämnda.