Var ute och spanade så hittade jag dom här, man hittar när man slutat leta! Haha.



Som jag tidigare sagt, och gnällt om, här i bloggen så har jag varit sinnessjukt trött hela jäkla tiden ända sedan juli då jag samtidigt blev ordentligt förkyld. Förkylningen har vägrat lämna kroppen, och också tröttheten, så i veckan tog jag äntligen tag i det och ringde farbror doktor.

Jag hatar att behöva gå till läkaren för oftast blir man inte trodd, och dom trögstämplar en. Jag har haft världens problem med mina urinvägar, urinvägsinfektioner hit och dit, och en gång gick det så långt att det gick upp i njurarna och jag hade så ont att jag inte kunde gå. Detta hände en fredagskväll och jag var tvungen att åka in till akuten. Efter två timmar i väntrummet fick jag äntligen komma in och träffa läkare, hon hade riktigt taskig attityd och frågar mig om det inte bara är så att jag har ont i ryggen. Vem fan känner inte skillnad på när det är vanlig ryggont eller något helt annat (och man åker väl inte in till akuten en fredagskväll för att det är roligt?)? Då blev jag så chockad över hennes dåliga bemötande att jag bara svarade att det inte var samma smärta som när man har ont i ryggen, men trots att det verkade som att hon inte trodde mig fick jag ändå utskrivet en penicillin-kur för tre dagar.

Någon månad efter detta fick jag ont i njurarna igen och denna gången var det mycket värre än första, och jag fick samtidigt jättehög feber. Försökte ignorerna smärtan då jag inte ville åka in till akuten igen pga det dåliga bemötandet den tidigare gången, men det gick ju inte så bra sen när febern kom och jag blev helt knallröd i nyllet och det inte gick att dölja att jag hade ont längre. Så vi åkte in igen och fick den här gången träffa en jättetrevlig läkare som verkligen utredde vad som var felet. Det visade sig att jag fått njurbäckeninflammation och fick ligga kvar över natten, och hon sa att om jag hade fått en ordentlig penicillin-kur första gången jag var in hade jag mest troligt inte råkat ut för det igen, och det känns som att njurarna inte är något man håller på och leker med.

Så lika chockad över det dåliga bemötandet av den första läkaren, blev jag av att läkaren jag träffade för någon dag sedan var jättetrevlig. Han kom fram till att jag hade åkt på en bakterie och skrev ut penicillin åt mig, så nu slipper jag förhoppningsvis vara dödligt trött varenda eviga dag! Och alla idiot-läkare där ute: ni kan ta er någon-jävla-stans.

// Den riktigt förbannade versionen av Emma Hedin

Ikväll har jag varit och hälsar på två av mina pensis-kompisar sen åtta år tillbaka. Vi snackade om gamla tider, upprepade samma frågor och svar några gånger och självklart fikade vi och doppade av alla sorter (med munintrolls-dialekt: "Nååå Emma, ta nu av alla sorter, dom är så goda! Var inte blyyyyg!"). Men fikabröd var inte det enda jag blev bjuden på, lagom till kaffet slängde herrn i huset fram en liten flaska Jäger och tyckte jag skulle spetsa kaffet en aning. "Det är bra mot din hosta! Ta med dig hela flaska hem så ska du se att det blir bra!".

Låt se om jägern gör sitt jobb.

Full rulle hela dagarna, precis som det ska vara! Fast några timmar extra på dygnet hade inte suttit fel, jag hinner ju inte med allt jag vill göra. Och varför måste man sova så jäkla mycket? Tänk vad skönt om man kunde funka med bara 2-3 timmars sömn per natt (utan att gå på något då alltså). Det hade varit fina grejer det!

Igår förstod jag ingenting när det knallar in en kille på jobbet och säger att han har blommor till Emma Hedin. "Va? Är du seriös?" var mitt svar. När jag förstod att han inte skämtade tog jag emot dom och förstod fortfarande ingenting, TILLS polletten trillade ner och jag kom på att det såklart var Mange som skickat blommor! För igår hade vi vår 3års dag! Jeppjajamen. Tre år med världens bästa kille, och jag hoppas att det blir många många fler år tillsammans!

För några år sedan så tränade jag en jävla massa pingpong, det blev oftast fyra-fem gånger i veckan + tävlingar under dom flesta helger. Så man kan ju säga att det blev ett tomrum när jag la av för cirkus tre år sedan, men då var jag nykär och hade fullt upp med skolan så jag tänkte inte desto mer på det. Nu på sista tiden har jag däremot tänk mer på det och passande nog var det den hederliga tävlingen Kebnerundan i helgen som jag var och kollade på. Jävlar vad suget kom tillbaka kan jag säga! Såå, i måndags strax innan 17 knallade jag in i hallen för att hjälpa Igor att träna små flickor och pojkar, för att sedan träna lite själv. Det var precis som på den gamla goda tiden (förutom att snabbheten vid bordet sjunkit något enormt... haha!)! Men jag märkte att kroppen inte var van vid rörelserna, det första jag gjorde på uppvärmningen var att sträcka mig på baksida lår, och dagen efter kan jag säga att jag hade ont lite här och var (och jag har fortfarande ont).

Och detta kapitel i livet får väl heta: Pingpong-nördens återkomst.

Hittade en gammal goding som är tagen under antingen en matte- eller fysikföreläsning. Av fotona att döma var det nog inte en så rolig sådan.. Haha. Grym tjej till höger iallafall!



Det var ett tag sen..

Nu befinner jag mig cirkus 170mil längre norrut sedan sist vi hördes. Det var lite torrt på arbetsfronten där nere, så nu när min mamma har fullt upp på jobbet ställer jag självklart upp och hjälper henne istället för att sitta där nere och ruttna. Jag är som sagt inte den som kan sitta still och göra ingenting, hellre full rulle och ihjälstressad.

Jag har väl egentligen inte hunnit göra så mycket mer än att springa omkring på Bilcentrum och hjälpa till. Och än har inte snön lagt sig, så jag kan ju bara tänka mig vilket kaos det kommer bli då.. Men det fixar vi! Känns hur som helst riktigt roligt att kunna hjälpa till och att ha något att göra igen efter en månad som arbetslös, inte ens dom tidiga morgnarna är jobbiga (än..)!