Platt fall, men ibland blir det så. Det som däremot inte blir platt är mitt aaaaasss, jäklar vad den bakas på gymmet. Woooop woohoohooop!

Så glad att jag får ha denna tjej i mitt liv! 

"En dag kanske man ramlar ihop och dör" sa Louise när vi gick och handlade ikväll. Då menade hon på grund av att vi gör för mycket för att vi vill för mycket. Men det är då det är så bra att vi bor grannar va. Fem sekunder så är jag där, kan bolla lite idéer om en leadership-uppgift eller någon jobbgrej. Käka mat ihop, ta en PN i soffan tillsammans med henne och Måns, få livscoachning eller bara vara va. 

Så vi överlever nog ett tag till, fast tidsbristen är ett faktum och viljan för stor.

Jag har försökt mig på att skriva ihop någon sorts sammanfattning av 2016, men det går inte. Kanske för att jag själv har svårt att greppa året som gått, och därför har ännu svårare att sätta ord på det. Jag behövde verkligen 2016 iaf, och är så tacksam för allt som det förde med sig. Merci beaucoup.