Något som jag inte har berättat ännu är att om fyra dagar så tar jag och den härliga bruden Jenny vårt pick och pack och sätter oss på ett plan ner mot Barcelona! Vi har fått jobb som försäljare och kommer alltså att jobba och leva livet där en tid framöver. Spännande och nervöst, men det kommer nog bli hur bra som helst.

Det var Jenny som sökte jobbet i december och hon tyckte att jag också skulle söka så vi kunde åka ner tillsammans om vi skulle få det (hon hade då redan blivit telefonintervjuad och dom verkade vara intresserade). Jag sökte, och någon vecka senare ringde dom upp mig och ställde en massa frågor och för cirka tre veckor sedan fick vi reda på att vi fått det och dom undrade om vi kunde vara på plats redan den 4 februari.

Och nu är vi alltså här och jag känner mig lite småstressad över att vi åker redan på fredag.

Jenny och jag i höstas

Helgen gick på fem sekunder som vanligt, och det var riktigt mysigt att spendera den på Rossö. Jag har bland annat under helgen blivit av med mitt hat mot spelet MIG, vi har lekt en del kurragömma, gått ner till stora havet och glidit på is, blivit undersökt av doktor Kali som var tvungen att operera bort mina öron pga öroninflammation, varit på kalas och ätit chokladtårta och en hel del andra grejer.

På bilderna ser ni: att Malkin inte var lika förtjust i att han satt i min famn som jag var, Mange och Kali nästan framme vid stora havet och jag och New york rangers-kepsen som jag hade på mig när vi kollade en NHL-match (nu kanske ni undrar vad fan jag hade på mig den för, men alla i sofforna (förutom Pia) hade på sig en).

Igår fick jag äntligen träffa fina Louise igen efter alltför många veckor. Vi hittade en present till hennes pappa för att sen sätta oss på ett fik och gå igenom vad som hänt under julveckorna. På kvällen när jag kom hem kändes livet helt plötsligt grått och trist, så när Mange kom hem från träningen sprang vi på tempo och handlade lite grönsaker och dipp så var humöret helt plötsligt ett annat!

Och just i detta nu sitter jag i en strukton-bil med Jannis och Mange på g mot en helg i Strömstad för mys och bus med manges familj. Perfekt!

Mitt snygga, och bruna, fiksällskap

Igår kväll var det tänkt att jag och Mange skulle ut och käka men vi struntade i det och lagade istället tacos som vi bjöd Emil på. Senare på kvällen ramlade Anna och Martin in och vi satt och skrattade mest hela tiden resten av kvällen.

Idag blev jag och Mange bjudna på bio av Martin och Anna, och det var "Django unchained" som stod på schemat. Trots att jag inte gillar blod som däremot Tarantino verkligen måste älska, så klarade jag av att se i princip hela filmen förutom några sekunder bakom händerna. Den var iaf bra, men jag trodde den skulle vara bättre. Efter filmen som var klar kring 18.30 åt vi på något mindre bra thaiställe för att sedan sätta oss på en pub och ta någon öl.

Riktigt rolig helg än så länge! Imorgon blir det hockey och en massa mys vilket jag tror kommer bli bra det med.

Jag frågade Mange härom dagen hur mina blommor mådde och om min favorit fortfarande var vid liv. Jajamensan svarade han, alla levde och var glada.

Så igår när jag kom hem och fick se att min favvoblomma mådde såhär så undrar jag om han inte trodde att jag skulle märka nått, eller om han kanske tycker att den ser ut att vara levande och glad.

Så befinner jag mig äntligen, efter en halv dags resande, i Göteborg igen. Den fruktade bussturen från Landvetter till centralen slapp jag tack vare Emil. Jag trodde inte att jag kunde bli lyckligare men i nästa stund svängde vi in på donken och jag insåg att nog kunde jag det minsann! Bjöd chaffisen på hampis och efterrätt, och sedan släpptes jag och Mange av vid vår mysiga lilla etta. Den upplevs som ännu mindre nu när jag bott i hus under en månad.

Kroppen har bestämt sig för att inte vilja gå in i sleep mode på natten, och därför ligger jag nu här och försöker räkna får. Godnajt everybody.

Imorgon (idag) åker jag ner mot Göteborg igen efter en månad här uppe. Det känns bra, men jag kommer inte stanna där så länge för om några veckor är det nya spännande äventyr på g! Saknar Mange fast han bara åkte ner för drygt en vecka sen, men det är ju han som ger tillvaron det där lilla extra så det är inte så konstigt.

Wooooaaaa. Vaknade precis upp med värk i varenda del av kroppen! Jag var med mamma och Sara igår och körde ett hemmagjort pass på gymmet. Första passet på ca ett halvår pga envisa förkylningar som aldrig har släppt helt. Men nu ni är jag på g igen!

Igår läste jag ut "Femtio nyanser av honom" som jag fick i julklapp, och jag känner att ett inköp av den andra boken inte är långt bort. Den är bra, men lite konstig sådär... Haha.

Lägger in en bild på Sparre när han låg i mammas famn igår kväll. I natt har han sovit med mig och snarkat som tusan! Haha. Jag vaknade upp och trodde att jag hörde pappa genom väggarna, men det var lilla sparris.

Det var ett tag sen nu du, och det har hänt en del sen sist. Inget märkvärdigt dock.

Julafton har firats nere i Paksu tillsammans med familjen, sedan kom den efterlängtade dödhockeyn i -27 grader och detta året hamnade jag i ett topplag, Pen IS, och kunde nästan känna lukten av guldet. Tyvärr räckte det inte ända fram och vi fick nöja oss med en andra plats. Efter att tårna smärtsamt hade tinat upp efter att dom så gott som hade förfrusit i skrillorna, tog jag mitt pick och pack och började tagga för middag på ripan och ett besök på Ferrum. Vi dansade och hade oss till klockan 2 då jag, och mest mina fötter, var less och började knalla hemåt.

Sen kom Mange den 28 och tre dagar efter det fyllde jag 20år! På kvällen var vi ett gäng hos Mange som käkade middag, tävlade, spelade spel och sköt raketer. Efter tolvslaget gick vi på Ferrum och Mange var som ett barn på julafton eftersom han inte varit där på ett år. Vi fuldansade bl.a. ända till stängning och köade sedan för att få varsin dödsgod hampis från gamla hederliga Empes. Sen sprang vi hem för att vi var så hungriga! Haha.

Och nu är det 2013, och vi får helt enkelt se vad detta året har att erbjuda. Summering på 2012 kommer en annan dag! Hare GÖTT.