Imorgon ska jag börja ringa runt och söka jobb som en tok. Det blir alltså inget plugg för mig denna höst, jag blev tillslut fjärde reserv till utbildningen jag ville läsa, nära skjuter ingen hare, men det känns helt okej ändå då jag aldrig ens trodde att jag skulle komma så långt fram då det är maxpoäng för att komma in. Kanske var det bra, för mina funderingar på framtiden börjar gå åt alla möjliga håll nu och jag är inte längre säker på vad det är jag vill. Ett år åt att fundera, resa och jobba är nog precis vad jag behöver!

Igår kom vi hem från vår mini-semester i Strömstad. Vi har lekt en massa med Kali, myst lite med världens sötaste bebis Malkin, shoppat och tagit det lugnt. Och ikväll fortsätter vi i samma lugna tempo med en filmkväll, allt för att vara på topp tills imorgon! Simma luuuuugnt.

Då börjar jag känna mig som hemma igen efter en sommar borta från vår mysiga, lilla lägenhet. Fast i och för sig så kände jag mig hemma direkt jag såg Mankan i dörröppningen (vilken kille jag har alltså!). Och efter att idag har träffat världens bästa Louise kan det inte kännas bättre!

Jaha. Om någon timme sätter jag mig på planet ner mot Göteborg. Dom två månaderna här uppe har verkligen gått fort, men samtidigt känns det som att det var en evighet sen jag kom hit.

Det känns så himla konstigt att åka härifrån nu, allt har varit precis som det brukade vara innan vi flyttade. Allt står som stilla här uppe, det är som att man aldrig har lämnat.

Hejdåååå Kiruna, vi får se när vi syns igen!

Åååh, har precis fått reda på att Frida och Jannis fått en liten bebis i natt, så himla himla roligt!! Och nu är lilla Kali storasyster, grattis igen till hela familjen!

Det börjar närma sig hemfärd för mig, så ikväll ska jag och ett gäng kompisar på Lankan och käka middag och imorgon blir det kräftor nere i Paksu tillsammans med familjen! Perfekt avslut.

Idag saknar jag mina bästa vapendragare fruktansvärt mycket!

Jahaja. Nu börjar min vistelse här i Kirko gå mot sitt slut och det ska vi fira ikväll. Fira tycker inte jag är rätt ordval, men det tycker min familj. Ett år till i Göteborg väntar, vad jag ska göra under tiden är inte helt klart än, men jag säger som dom som inte oroar sig så mycket (försöker bli sån jag med nämligen): det löser sig! Och förhoppningsvis gör det ju också det.

Helgen har varit super! Det enda felet jag kan ha gjort är att jag åt chips med dipp igen efter ett halvår utan.(för er som inte känner mig så ska jag förklara att jag ÄLSKAR chips med dipp). Och nu, ja nu är jag nykär igen. Jag är sugen på det konstant. Hela tiden. Kan inte sluta tänka på det..

Har precis kommit hem från Lankan och insåg att det var precis det här jag behövde! En kväll med otroligt härligt folk som får en att skratta och må bra. Så jäkla härligt. Åh, känner att lusten för allt kom tillbaka. Underbar känsla. Nu är det drygt två veckor kvar (har inte bestämt datum än) innan jag åker neråt, hemåt, och dom ska jag verkligen ta vara på. Alltså två veckor kvar tills jag äntligen får krama om Mange och Louise igen, det känns så jäkla bra!

Fredagen sveper in som en frisk fläkt, och helt plötsligt känns allt mycket bättre. Förutom kombon med mig och gräsklippare, den kommer nog aldrig kännas bra. Förra sommaren när jag är mitt uppe i gräsklippningen (och förmodligen gick omkring och visslade av lycka över att vara ledig en eftermiddag och slösa den på gräsklippning...) och precis har börjat få in tekniken så går jag liiiiite, alltså typ en millimeter för nära en liten "brunn" som stack upp, och så var den gräsklipparen död. Jag fick lite lätt ångest, men fick sedan höra att maskinen häng med ett tag och att det nog var dags för den att kasta in handduken.

Imorse kommer mormor in och ber mig ta deras gräsmatta för att hon inte riktigt orkar. Visst säger jag och slänger på mig stövlarna. Jag hinner köra max tre minuter så säckar maskinjäveln ihop. Död. Kaputt. Amen tack i kyrkan.

Ska nog ta det lugnt med gräsklippandet resten av mitt liv.

Skulle posta breven med sverigefrimärken, men vad gör man? Tar Kirunaposten och slänger in den i den gula jävla brevlådan.. Skyller allt på morfar som distraherade mig när jag skulle byta post. Jag har iallafall suttit och kollat ut genom fönstret och inte släppt brevlådan med blicken i säkert en timme, så när brevisen kommer ska jag kuta dit och be snällt om att få tillbaka min post. Bara det är en snäll gubbe. Annars får jag lägga in sötsmajlet... eller nått.

Förövrigt börjar jag återhämta mig från helgen, första dagen jag vaknat upp och inte trott att jag ska dö. Känns positivt.

Det känns som att någon har slagit till mig. Jag har ont i varje jävla del av min kropp, och det känns som att huvudet inte riktigt hänger med. Jag har kommit fram till att camping inte är någonting för mig, nattetid alltså. Vilket kaos. Jag är en mes, jag vet, men att sova i en vanlig säng utan att bli störd av folk som festar till sju på morgonen, slippa norskjävlar som sticker in huvudet i tältet halv åtta på morgonen efter två timmars sömn och skriker "CHIIIIIIIIIIRUNAAAA" femhundratrettioelva gånger och slippa fundera på om man kommer behöva lägga sig i ett nerpissat tält är helt enkelt mycket bättre, enligt mig.

Annars var det en bra och rolig helg med grymt folk! Händelserik med allt från skratt och tårar till ett jävla massa köande till bajjamajjor som var överfulla med papper ovanför brinkan.

Bilder Tiina har tagit (är som vanligt asseg med att sätta in mina)!

Nu vill jag bara att augusti kan gå snabbt så lönen trillar in på kontot och så jag får åka ner till mitt hjärta igen och krama ihjäl honom!