Mitt ansikte fick känna på snöns härligt blöta puss när jag och Sara bestämde oss för att sitta ihop i backen. Jag gled in med ena skidan mellan hennes ben, tog armkrok och där stod vi, ihop. Det gick nerför, vi skulle svänga, ingen bra kommunikation, jag svängde höger, hon vänster, jag fluppade, rullade, tappade vanten och staven, rullade lite till och stannade tillslut med brillorna på sne och mössan alldeles för högt upp. Just då trodde jag att höften skulle hoppa ur led, men nu såhär dagen efter så är det halsen som tagit stryk. Jag kan inte riktigt röra mig.
// emma h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar