emmas

Jag och Mange tog våra skrills och skills (mest Mange), och intog isen i tisdag och gjorde lovet till vad det heter. Jag drog en flupp som skadade höger sida, men vad gör väl det om man får med en hockeyman i fallet? Inget, jag lever än idag och det är allt som räknas. Super-mega-snabba-proffs-skidor och 1800-tals-skidor packades sedan ner i bagaget och vi körde mot bushen. Bushen är bra att ha, man får reda på så mycket där ute; "Jag gillar dig lika mycket som tjocka gillar mat" och att våra regler har skrämmande mycket att göra med doodle jump, vilket har fått mig att inse att vi sitter väldigt, väldigt säkert så länge jag har en iphone med doodle jump och inte Mange.

Sedan kom mina kära vänner som jag först trodde drabbats av baksug, och gjorde min dag ännu lite bättre. Nu sitter jag däremot här, ensam.. När jag kom hem ropade jag svagt ett "hallå?!" i hopp om ett svar, men det var tyst som i graven, tills... EPSON!!! Jag älskar den mannen. Så ikväll ska jag mysa med min katt, äta tårta och dammsuga nedervåningen för att mamma tyckte jag kunde göra det om jag var gullig, och just idag känner jag mig riktigt gullig så varför inte! Dock inte till utseendet, vi har ju varit i stugan där dress coden lodis lyder.

Jag har haft ett grymt lov, tack doodle jump "mästaren", "go fat or go home"-gänget och the family. Ni är bäst!

// emma hedin