emmas

Nu är det på riktigt, för nu har mössorna kommit! UNDERBART. Haha. Med tanke på hur glada vi var och hur vi betedde oss (som treåringar) när vi fått mössorna, så kommer typ min skalle att explodera när vi står på flaket. SÅ glad kommer jag att vara!

Jag har valt att begrava ångesten över att gå ut skolan och framtiden så långt, långt ner i mig det bara går. Jag vet vad jag ska göra, jag vill göra det, och jag ska fan klara det. Kiruna finns alltid kvar. Jag ska prova nått annat när viljan finns och när jag är ung (och dum?), så jag inte står här 50 år senare på samma gata, i samma stad och inte har sett något annat (ja, det finns tydligen sådana människor). Sen får det gå som det går. Vill man så kan man.

Precius.

fy fan vad vi är bra.. snart.