emmas

Fredagen sveper in som en frisk fläkt, och helt plötsligt känns allt mycket bättre. Förutom kombon med mig och gräsklippare, den kommer nog aldrig kännas bra. Förra sommaren när jag är mitt uppe i gräsklippningen (och förmodligen gick omkring och visslade av lycka över att vara ledig en eftermiddag och slösa den på gräsklippning...) och precis har börjat få in tekniken så går jag liiiiite, alltså typ en millimeter för nära en liten "brunn" som stack upp, och så var den gräsklipparen död. Jag fick lite lätt ångest, men fick sedan höra att maskinen häng med ett tag och att det nog var dags för den att kasta in handduken.

Imorse kommer mormor in och ber mig ta deras gräsmatta för att hon inte riktigt orkar. Visst säger jag och slänger på mig stövlarna. Jag hinner köra max tre minuter så säckar maskinjäveln ihop. Död. Kaputt. Amen tack i kyrkan.

Ska nog ta det lugnt med gräsklippandet resten av mitt liv.