emmas

Igår blev jag pissad i fejset, psyskiskt. I samma veva kom jag även fram till hur otroligt många idioter det finns i världen, så varför blir man lika förvånad varje gång man stöter på en? Men det som inte dödar, det härdar så det innebär alltså att jag fortsätter simma (fast jag egentligen har lust att ligga under täcket och inte komma upp därifrån förrän i april). Har försökt ta ut min aggression/depression genom att gå tills jag är en blöt fläck, och springa i trappor tills benen och rumpan inte klarar av det längre. Och det kan jag säga känns fantastiskt mycket i dom bakre regionerna. Det kanske är bra att psyket får sig en käftsmäll ibland, så rumpan iallafall får sig ett lyft.