emmas

Som jag tidigare sagt, och gnällt om, här i bloggen så har jag varit sinnessjukt trött hela jäkla tiden ända sedan juli då jag samtidigt blev ordentligt förkyld. Förkylningen har vägrat lämna kroppen, och också tröttheten, så i veckan tog jag äntligen tag i det och ringde farbror doktor.

Jag hatar att behöva gå till läkaren för oftast blir man inte trodd, och dom trögstämplar en. Jag har haft världens problem med mina urinvägar, urinvägsinfektioner hit och dit, och en gång gick det så långt att det gick upp i njurarna och jag hade så ont att jag inte kunde gå. Detta hände en fredagskväll och jag var tvungen att åka in till akuten. Efter två timmar i väntrummet fick jag äntligen komma in och träffa läkare, hon hade riktigt taskig attityd och frågar mig om det inte bara är så att jag har ont i ryggen. Vem fan känner inte skillnad på när det är vanlig ryggont eller något helt annat (och man åker väl inte in till akuten en fredagskväll för att det är roligt?)? Då blev jag så chockad över hennes dåliga bemötande att jag bara svarade att det inte var samma smärta som när man har ont i ryggen, men trots att det verkade som att hon inte trodde mig fick jag ändå utskrivet en penicillin-kur för tre dagar.

Någon månad efter detta fick jag ont i njurarna igen och denna gången var det mycket värre än första, och jag fick samtidigt jättehög feber. Försökte ignorerna smärtan då jag inte ville åka in till akuten igen pga det dåliga bemötandet den tidigare gången, men det gick ju inte så bra sen när febern kom och jag blev helt knallröd i nyllet och det inte gick att dölja att jag hade ont längre. Så vi åkte in igen och fick den här gången träffa en jättetrevlig läkare som verkligen utredde vad som var felet. Det visade sig att jag fått njurbäckeninflammation och fick ligga kvar över natten, och hon sa att om jag hade fått en ordentlig penicillin-kur första gången jag var in hade jag mest troligt inte råkat ut för det igen, och det känns som att njurarna inte är något man håller på och leker med.

Så lika chockad över det dåliga bemötandet av den första läkaren, blev jag av att läkaren jag träffade för någon dag sedan var jättetrevlig. Han kom fram till att jag hade åkt på en bakterie och skrev ut penicillin åt mig, så nu slipper jag förhoppningsvis vara dödligt trött varenda eviga dag! Och alla idiot-läkare där ute: ni kan ta er någon-jävla-stans.

// Den riktigt förbannade versionen av Emma Hedin