Jag trotsade tröttheten i kroppen och gav mig ut på årets första lubbning (löprunda) tidigare idag. Åh herrejävlar alltså.. Utan att överdriva är det den värsta rundan jag varit med om. I början kändes det riktigt bra, jag tänkte faktiskt till och med att jag förstod dom som säger att det är såååååå härligt att vara ute och springa (ungefär samtidigt som detta åker en bil full av killar förbi, vevar ner fönstret och skriker och tjoar..). Men cirkus en kvart efter den tanken trodde jag att min sista stund var kommen, och nej, det var inte långt ifrån.
Jag tog mig iallafall runt, mer död än levande efteråt. Och som pricken över i:et var det dags för 100 armhävningar-utmaningen jag har hakat på efter den härliga löprundan. Sen slängde jag mig i soffan och var riktigt nöjd över mig själv.
Imorgon kommer jag inte kunna gå, eller förresten, jag kommer inte kunna göra något över huvudtaget. Men nu är det bara att fortsätta och kuta så vassen slipper användas i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar