emmas

Det är värt att läsa varenda litet ord.

Eftersom jag inte hade något att göra så bestämde jag mig för att baka en liten liten kaka. Egentligen fem små kakor. Fem kladdkakemuffins.
Har inte hunnit smaka än, men vem kan misslyckas med en kladdkaka?
Jo, förresten man kan det. Sanna och Sandra i min klass, eller f.d klass (känns sorgligt det där med f.d) glömde bort att sätta äggen i smeten så den blev rätt misslyckad. Namnet på den kakan blev torrkaka istället för kladdkaka. Det riktigt dammade i munnen när man åt.

Men så klantig är inte jag. Nej nej, den här smeten av blivande kladdkakemuffins såg väldigt fin ut. Så när muffinsen kom ut ur ugnen ville jag ta en, men kladdkaka är faktiskt godare att äta när den är kall, så jag har väntat några timmar nu.

Kom nyss från solariet, jag blekfisen Emma, har för andra gången i mitt liv besökt ett solarium. Det är trevligt, men ganska hett. Brun blir jag väl inte heller, men (håll i er nu), inte blir jag röd heller! Jag får en sån där färg som är svår att förklara, snor pappas förklaring, mörkare nyans av vit. Fast nu kan jag nästan säga, mörkare nyans av beige.
Jag har inte lyckats få såndana där "snygga" vita veck under rumpan som många får, ganska stolt.
Jag är iallafall väl förberedd för solen där nere i Spanien.

Sen är det bestämt också, vi åker imorgon. Så nu har jag packat ner allt, höll på glömma underkläder vilket är ganska trevligt att ha med sig, men nu är också dom nerpackade.
Så nu blir det väl sista kvällen med dubbeltavsnitt av Sex and the city, tror faktiskt inte den där lilla stugan där nere har kanal 3, men jag överlever. Blir att se filmen sen när jag kommer hem, om cirka en månad.

Sen får vi väl se när vi hörs igen, du och jag min kära blogg. Nu ska jag provsmaka mina kladdkakemuffins om dom är värd något.

Tänk på mig när jag om drygt en vecka ligger där på stranden under solen och steker. Medan ni som är kvar här i Kiruna, gömmer er under ett paraply för att slippa smälta. För ni är väl söta som socker? ;D

Adios amigos!

// emma h