emmas

Känner mig arg, besviken, ledsen, förbannad. Mest besviken. Och alla dom orden innebär inte samma sak. Besviken kan väl liknas vid en bitchslap i ansiktet som gör förjäkla ont, och som lämnar efter sig ett rött märke väldigt länge, ibland kanske det inte ens försvinner. Då är det tur att man har två ben som man kan springa så långt man kan, vill och orkar med. Jag sprang nog mest på vilja. Tillslut gör det så jäkla ont i benen och lungorna, att man inte märker av bitchslapen längre.

Här förra veckan blev vårt "förvaringshörn" äntligen ett heelt vanligt, hederligt hörn. Det tog ett halvår. Nej, det har inte alltid varit sådär mycket saker, MEN det har varit saker där som vi velat bli av med, sen vi flyttade hit. Vissa saker skjuter man helt enkelt upp. Ett annat exempel är tvsladden som går genom hela vårt vardagsrum. I lördags (även det tog ett halvår) fixade Mange fast den i väggen så den slipper fälla krokben på folk (mig mest faktiskt).

På bild: Skrothörnet, och förvandligen till ett helt vanligt hörn. Och när vi ändå pratar om hörn så kan ju jag vara med på ett.