emmas

Igår när vi kom hem från stan, efter ett x-antal inköpta presenter åt Anna, kände jag att jag inte sovit ut under natten. Nästa hållplats blev soffan, egentligen en alldeles för liten soffa, men den är riktigt bekväm om man vet (vilket jag gör) hur man ska ligga i den.

Efter ett hopplöst försök att slumra in (mamma dammsög), begav jag mig av mot datorn, och en lugn hemmaeftermiddag då jag bara tänkt ladda upp för bullbaket under kvällen.

-Emma, Emma, följ du också med på hockey.
Elin väckte mig från bulldrömmarna, och så bar det av, med en fet dunjacka, ner till Lombia.

Efter hockeyn fick jag se den sidan av Sara som hon tycker är jobbig med mig. Den överenergiska sidan.

En överenergisk Sara + tre andra kalla och övertrötta = asgarv.

Så med andra ord höll middagen på flyga ut lika snabbt som man stoppat gaffeln i munnen. Tyvärr lyckades vi inte få en repris av Sara, när hon får några år sedan drack mjök, fick ett skrattanfall och mjölken flög ut på köksgolvet. Synd.

Efter hockeyn kom Sanne förbi, vårat planerade bullbak blev istället en fika hos Sanne med hennes mammas nybakade bullar.

Emil ringde och ville ha med oss till Jocke, självklart kunde vi inte tacka nej. Där blev det Fia-med-knuff, på lag.

Jag och Sanne.

Emil och Jocke.

Tom och Jocke.

Jocke ( i Toms lag) kom med den smarta idén att flytta alla pjäser till samma ruta, vad tror ni händer då? Jo, jag slår i en sexa, vi får då slå en gång till. Jag överlämnar tärningen till Sanne, och ger henne en allvarlig blick som betyder "du måste slå en fyra, annars är vi mos".

DET BLIR EN FYRA! Bilden säger mer än tusen ord ;D Observera att vi är röd.

Efter det spårade Fia-med-knuff ut, spelandet övergick i Jockes drömmar till Fia-med-stripp, självklart var den ingen som hakade på hans perversa drömmar. Asgarv tog över spelet, och när sedan dom två andra lagen var tvugna att se sig slagna, såg vi till våran glädje (just då iallafall) att det snöade utomhus! Vi sprang ut, snöänglar blev det inte av, men snönamn.

Vid cirkar 00.30 tiden försvann jag, Emil och Sanne ut i snöiga Kiruna för att börja den långa vandringen hem. Då beatboxing blev mer än just beatboxing och då det såg ut som något strålades ner till kyrkan.

Nu ligger snön fortfarande kvar på backen, dunjackan kommer inom kort tas ut ur garderoben och det kommer förhoppningsvis bli en riktigt skön vinter.

// emma h