emmas

Jag är nästan nyss fyllda 18år. Tre månader av det 18åriga livet har jag levt. Och vet ni vad det är jag längtar till? Nej. Inte tills jag har tagit studenten och kan börja leva livet på riktigt. Nej. Inte tills nästa fylla på ferrum. Nej. Inte till hösten då jag ska flytta (okej, jag har faktiskt börjat längta till det något enormt också). Jag längtar till pensionen. PENSIONEN?! Jag längtar tills jag jag kan sitta i en gungstol, sticka, kolla tv och hålla min gubbe i handen. Då när man har tagit alla (jobbiga) beslut, och slipper känna ångest över att man kanske inte kommer lyckas med det man tänkt sig. När man gjort alla "måsten" och när man kan tänka tillbaka på sitt liv och inse att man gjorde det (förhoppningsvis) riktigt bra också.

Ja. Jag är riktigt tragiskt, men förhoppningsvis hittar jag vanliga Emma i någon låda här hemma någonstans så jag slipper tänka tillbaka på mitt liv när jag är 60 och inse att jag inte tog vara på ungdomen. Haha..